Meny

Meny

Nyheter

  • Digi5

    Blogginlägg

    Kvinnor är en minoritet inom teknikens värld och den digitala sfären speglar långt ifrån samhällets demografi. Som ett led i förändringsarbetet bjöd Nox Academy och DataTjej anordnar eventet Digi5 på Epicenter som riktar sig till tjejer och icke-binära i alla åldrar som är intresserade av digitalt skapande och programmering. När de frågade om vi ville vara med så sa vi självklart ja!

    Kodcentrums volontärer för dagen var dessa härliga kodhjältar från kodstugorna i Stockholm och Uppsala.

    Under Digi5 erbjuds deltagarna att testa på olika digitala tekniker, programmeringsspråk och inspirationsföreläsningar. Då målgruppen är 0-99 år siktade vi på att erbjuda en bredd av aktiviteter som passar alla.

    Mor och dotter skapar pärlhalsband med ASCII-kod.

    På vår station har man kunnat utmana sin kompis i att spela Robotrace, leka den datorfria leken Robotkompis, testa att programmera sprajtar i Scratch på tre olika svårighetsnivåer, skriva hemliga meddelande med ASCII-kod och pärla armband med Ettor och Nollor.

    Robotrace med MakeyMakey.

    Till vår förvåning har alla stationer varit lika populära men den kanske klurigaste stationen av alla var Robotkompis. Det datalogiska tänkandet känns inte alltid så logiskt och när man väl kommer på hur man ska göra är det svårt att inte jubla rakt ut!

    Volontären Rebecca visar mor och dotter hur man skapar spel i Scratch.

    Jag kan inte helt sätta fingret på det, men det är någonting alldeles särskilt med separatistiska event som riktar sig till bara tjejer – en sak är i alla fall säker – teknik är precis lika mycket till för tjejer som för killar oavsett ålder eller intresse.

    Andra organisationer på plats var: HelloWorld!, Datatjej, Kodcentrum, Soundtrap, Dagens Nyheter och Imagilabs.

  • Spårvagnshacket

    Blogginlägg

    Det var ett gäng förväntansfulla deltagare som kom tidigt till Wieselgrensplatsen för att vara säkra på att få komma med. Och medan vi volontärer rände runt och riggade datorer och internet så pysslade barnen med ett par vändor utomhusprogrammering för att hålla värmen. Men det var då ingen programmering på datorer utan det var programmering på varandra i form av Robotkompis.

    Efter Robotkompis och en namn- och sorteringslek så var det äntligen dags att borda spårvagnen. Inhyrd för detta specifika tillfälle från Ringlinien.

    Och det är inte en vanligt spårvagn det här. Det är nämligen en gammal prototypvagn som från början var tänkt att säljas till Sovjet men som nu hamnat i ringliniens händer. Och det är mer en lyxvagn än ett rent fortskaffningsmedel. Med soffor längs med fönstren och tillhörande bord. Det var en vagn som kändes byggd för hack.

    Ett av barnen kunde minsann också konstatera att “Göteborg är den stad med finast spårvagnar”.

    Så fort vagnen börjat rulla så var det fullt fokus på koden. Vi volontärer har byggt en specialuppgift den här dagen till ära. Utmaningen är att programmera en spårvagn som ska styras runt i rymden i jakt på godisbitar. Men allt är inte frid och fröjd i rymden. Där härjar också en ondskefull Pumpa som rycker fram i jakt på spårvagnar att tugga på.

    Från vändplatsen vid Wieselgrensplatsen tog spårvagnen oss in mot stan och fortsatt bort mot ett höstklätt Örgryte. Sen in mot stan igen. 

    “Var är vi!?” ropar vår volontär Lisa varpå barnen skanderar “LISEBERG!“. 
    “Ja men, var är vi mer!?” försöker Lisa.
    “Korsvägen!”
    “Ja men i vilken stad?”
    “Göteborg!”

    Liseberg, Universeum och Avenyn lade vi bakom oss för att sedan ta sikte västerut mot Majorna. 

    Och vid det här laget har de flesta barnen kommit igenom uppgiften och har en fullt fungerande spårvagn som jagar godisbitar ute i rymden. Nu sitter de och mixtrar med koden och sätter sin egna prägel genom att färglägga de olika sprajtarna och lägga till stöd för flera spelare. Kreativiteten flödar.

    När spårvagnen väl anländer tillbaka till Wieselgrensplatsen så dröjer en del barn kvar och lägger till sin sista touch vid sitt spårvagnsprojekt. Andra stormar ut ur spårvagnen för att berätta för sina föräldrar som står och väntar. 

    Vi avslutade dagen med ett gemensamt foto framför vår hacker-spårvagn.

     

    Skrivet av: Johan Larsson, ordförande i kodcentrums lokalkommitté i Göteborg. 

  • Sveriges första rullande barnhack

    Blogginlägg

    Kodcentrum och Sigma IT arrangerar Sveriges första spårvagnshack onsdagen den 30:e oktober. I spårvagnen, som kommer att åka genom centrala Göteborg, kommer 20 barn att få lära sig att skapa spel och lösa kluriga problem tillsammans med erfarna programmerare. 

    Sverige ska bli bäst i världen på digitalisering. Intresset för programmering är för lågt för att vi ska kunna nå målet trots att man ser en positiv trend, visar en färsk undersökning från Teknikföretagen och Ungdomsbarometern. Spårvagnshacket är ett initiativ för att öka intresset för programmering och digital skapande bland unga.

    - Vi är otroligt stolta att tillsammans med Kodcentrum kunna erbjuda skolbarn en möjlighet att få kika in i en spännande värld full av möjligheter. Det är otroligt viktigt att barn i tidig ålder får en positiv bild av programmering. Vi vill att det ska var lekfullt men samtidigt ge förståelse för att kunskap inom programmering ger fantastiska möjligheter i framtiden, berättar Beatrice Silow, kommunikations- och kulturchef på Sigma IT.

    Initiativet är ett i raden för att inspirera barn till att lära sig grundläggande kodning och barnen handledas av Kodcentrums volontärer och representanter från Sigma IT som till vardags arbetar med programmering.

    - ”Med hacket vill vi, på ett lekfullt sätt, hjälpa barnen att prova på programmering. Att ha det på en lekfull plats bidrar förhoppningsvis till att stimulera kreativiteten och kanske också visar på att det går att koda överallt – även ombord på en spårvagn”, säger Johan Larsson, ordförande i Kodcentrums lokalkommitté i Göteborg.

  • Rymdpromenader och aktivism på SETT Syd

    Blogginlägg

    I veckan var vi med på lärarmässan SETT Syd i Malmö. Med oss hade vi vårt nya skolmaterial på tema rymden och en föreläsning om hur lärare kan uppmuntra elever i skolan till positiv samhällsutveckling genom programmering.

    Rymdkoden skolmaterial

    - Åh, nytt material?? Det finns så mycket bra material på er sida!

    Med oss till SETT Syd hade vi ”Leia och björndjuren knäcker rymdkoden”, ett skolmaterial framtaget tillsammans med Mattecentrum och Rymdstyrelsen som är helt kostnadsfritt och går att ladda ned från Kodboken.se/rymdkoden. Rymdstyrelsen hade dessutom försett oss med några tryckta exemplar av elevmaterialet med rymdberättelsen i serieformat och tillhörande lärarhandledning som vi kunde dela ut - och de tog snabbt slut!

    På SETT Date, mitt i mässhallen, visade vi hur elever och lärare kan använda matematisk problemlösning och programmering för att skapa rymdspel i Scratch. De fick även prova på att leka datorfria lekar som Robotkompis –för temat omvandlat till en rymdpromenad på Mars.

    Robotkompis på Mars

    Robotkompis med rymdtema.

    Våra datorfria lekar var många nyfikna på, inte minst förskolelärare som fick idéer till hur de kan anpassa materialet till de yngre barnen. En förskolelärare från Göteborg funderade till och med på att anmäla sig som volontär i vår kodstuga, för att kunna ta del av och sedan sprida lekar och övningar till sina kollegor och barn i förskolan.

    Lärare från högstadiet och gymnasiet undrade också om och hur de kunde använda materialet för sina elever. Även om Rymdkoden riktar sig till årskurs 4-6 går det såklart att anpassa, särskilt det uppdrag som handlar om att skapa en simulator och samla in data från rymdfärder. För elever som inte har programmerat tidigare kan det vara nog så bra att börja med blockprogrammering i Scratch även högre upp i åldrarna.

    CoderDojo och Kodcentrum tillsammans

    På plats var även Robert Storlind från CoderDojo i Lund, vår samarbetspartner för lärarkodstugan som vi arrangerar på Ideon Science Park i Lund under hösten. Det är första gången som våra två organisationer samarbetar officiellt, något som vi på Kodcentrum tycker är jätteroligt. Tillsammans kan vi hjälpas åt att sprida material och tips för hur lärare och elever kan komma igång med programmering. I Lund står CoderDojo för volontärerna och vi på Kodcentrum för material och pedagogiskt upplägg.

    Kodcentrum och CoderDojo på Sett Syd

    Robert Storlind, CoderDojo, Jessica & Lisa från Kodcentrum

    Extra roligt är det att barn och unga i olika åldrar deltar som mentorer – och alltså lär lärarna att koda. Här blir lärarkodstugan en mötesplats för elever, lärare och yrkesverksamma programmerare som tillsammans utforskar och diskuterar hur skolan kan ta in programmering i undervisningen.

    Richard Wester, lektor i matematikutveckling på Lunds Barn och skolförvaltning, tycker att just elevernas medverkan är det mest spännande med lärarkodstugan eftersom de på så sätt även visar lärarna att de inte behöver känna sig ensamma i klassrummet. De kan ta stöd av de mer erfarna elever i klassen för att introducera programmering till de elever som är nybörjare!

    Möten på Sett Date

    Robert Storlind, CoderDojo, Jessica, Kodcentrum & Annie Berg, Grundskoleförvaltningen Malmö.

    Vi träffade även Annie Bergh från IT-enheten på Grundskoleförvaltningens utvecklingsavdelning i Malmö, som på SETT Syd visade hur hon använder roboten Nao i skolan. Spännande projekt som vi hoppas kunna samarbeta kring när vi fortsätter utveckla material kring robotar och AI.

    Annie Bergh med Nao på Sett Syd

    Annie Berg & roboten Nao.

    Aktivism genom kod?

    På torsdagen höll vår verksamhetschef Lisa en föreläsning med rubriken ”Påverka med kod!” som handlar om hur lärare kan använda programmering för att aktivera elever kring frågor som rör de globala målen – demokrati, jämlikhet och jämställdhet, miljö och klimat.

    Med en koppling mellan Greta Thunberg, som kämpar för klimatet, och Greta ”MissGgamer” Nygren vars Youtube-klipp syftar till att få fler flickor intresserade av teknik och programmering, lyfter vi programmering som ett sätt för skolan att låta elever arbeta med samhällsutmaningar som engagerar just dem. Genom kreativitetsövningar, som låter elever gå från idé till prototyp, kan lärare erbjuda sina elever en positiv bild av vad vi alla kan vara med och bidra till. Skolan behöver se programmering som en process för problemlösning och inte bara fokusera på kodningen i sig.

    Lisa Söderlund på Sett Syd

    Lisa från Kodcentrum föreläser och berättar om Greta Nygrens aktivism genom kod. 

    Presentationen på SETT Syd avrundades med fyra djur som var och en representerar olika förmågor som vi tror utvecklas hos den som programmerar: elefant, myra, sengångare och gummianka (nåja, inget riktigt djur men viktigt i sammanhanget).

    Är du nyfiken på vad dessa har med programmering att göra? Du kan lyssna till Lisas förklaring från när hon talade på Internetdagarna förra året!

     

  • AWS Girls Tech Day

    Blogginlägg

    Denna vecka har Kodcentrum varit på plats i Expectrums fantastiska lokaler i Västerås och kodat tillsammans 70 sprudlande tjejer på AWS Girls’ Tech Day – ett evenemang för att inspirera tjejer och ge dem en kul och kreativ ingång till teknik. Alla tjejer behöver förstå att de kan och måste vara med och påverka tekniken i samhället.

    Robotutvecklaren Fredrik Löfgren och roboten Nao.

    Hacket börjar storslaget med robotutvecklaren Fredrik Löfgren och roboten Nao. Fredrik är expert på att föreläsa om hur man kan koppla användningen av robotar och AI till verkligheten. Han berättar att hemma hos honom är nästan allt är uppkopplat.

    - Jag har till och med en robot som matar katten, säger han med ett brett leende.

    - Men, men, säger en av flickorna viftandes med handen i luften, nu jobbar du ju med robotar men vad var ditt favoritämne i skolan egentligen? 

    - Det är viktigt att komma ihåg att det man inte tycker är kul i skolan kan vara det i andra sammanhang. Jag tyckte exempelvis inte alls om matte när jag var liten, men när jag började jobba med robotar och programmera så insåg jag att jag faktiskt älskar matte! svarar Fredrik.

    Frågorna haglar in, tjejerna är så nyfikna att Fredrik knappt hinner svara innan nästa fråga kommer.

    -Var finns labbet någonstans? 

    - Vårt labb ligger i Linköping, där tar vi emot klasser och visar upp labbet. Vi tar vi även emot praoelever.

    Jag ser hur det lyser ur ögonen på tjejen som sitter framför mig. Hon pekar ivrigt på kompisen som sitter mittemot och utbrister.  

    - Du och jag! Vi ska praoa där när vi blir stora.

    Kompisen nickar och svarar; Lätt, att vi ska!  

    Tjejer får träffa Nao.

    Fredrik berättar att robotar inte kan någonting från början, de är som bebisar, man måste lära dem allt. Men en robot är lite enklare att lära än en människa. Om man exempelvis har en ovana – säg att bita på naglarna – så kan det vara väldigt svårt för en människa att bli av med den, men hos en robot försvinner den genom att bara gå in och ta bort koden. Han berättar också att de på hans jobb har programmerat robotkatter och -hundar till äldre personer som vill ha ett husdjur. Det är enklare att ta hand om en robot eftersom man inte behöver mata den eller gå ut med den, men de är ändå jättebra sällskap.

    - Men du Fredrik, hur lång tid tar det egentligen innan roboten lär sig ett språk, exempelvis svenska? Frågar en tjej med röd hoodie.

    - Det beror på hur duktiga vi är som programmerare. Är vi duktiga så går det snabbt, om man håller på att lära sig så är det svårare och tar längre tid.

    - Jag undrar en sak, om en robot ramlar, kan den gå sönder och dö då? frågar någon med lite förtvivlad röst.

    - Robotar dör ju inte på samma sätt som människor, förklarar Fredrik, en robot kan man ju laga genom reparationer och kod om den går sönder. 

    Tjejer kodar fantasisyntar i Scratch. 

    Vi kommer in på det här med känslor, om robotar kan bli nervösa eller känna kärlek. Tycker de om att bli kramade och kan en robot vara ond och göra dumma saker?

    - Det är upp till oss att uppfostra robotarna bra, men ibland gör robotar dåliga saker av misstag för att det blivit fel i koden. I fel händer så finns det en risk att de blir programmerade att göra dumma saker. Om de kan känna känslor är svårt att svara på, frågan är om de bara gör som vi gör eller om de faktiskt kan känna riktiga känslor. 

    Det skulle gå att skriva en uppsats om alla frågor som Fredrik fick idag vilket är precis det man vill uppnå med Girls’ Tech Day – väcka intresset för teknik. Efter en avslutande flash mob med Nao får tjejerna med hjälp av kodboken.se prova på att programmera en fantasisynth i Scratch. Det blev allt från sjungande hästar och ballerinor till dansande tacokörer. När vi kodat färdigt frågar vår pedagog Jessica om de tyckte att det var kul att programmera. Nästan alla viftar med händerna i luften. Och på fråga om de vill prova det igen är det väldigt få händer som sänks.

    Tjejer kodar fantasisyntar i Scratch. 

    Nu är det dags att prata lite allvar. AWS har bjudit in fem coola tjejer, som på något sätt arbetar eller pluggar teknik, till ett panelsamtal. IT-branschen är idag överrepresenterad av män, men på 40–60 talet var det tvärt om, då programmerade bara kvinnor. Vår generalsekreterare Disa slänger ut frågan, varför tror ni att det ändrades, varför är det nästan bara män som programmerar idag? 

    - Killar är mer intresserade av teknik. 

    - Män tycker att de är bättre på programmering och tar mer plats. 

    - Kanske har killar mer fantasi och kan utveckla mer än tjejer.

    - Eller så blev mer det mer attraktivt att jobba med programmering och så blev det högre lön då ville männen ha jobben.

    Panelsamtal med kvinnor som på olika sätt arbetar med tech. 

    Det finns många teorier och mycket forskning på varför branschen ser ut som den gör när det gäller jämställdhet och representation, en sak är säker, det är ett samhällsproblem som vi behöver råda bot på.

    I panelen finns Eleonora och Sarah, två fantastiska 20 åringar, från den ideella föreningen Girls in STEM. GIS jobbar för att motverka underrepresentationen av tjejer inom tekniska och naturvetenskapliga områden. Det gör dem genom att anordna aktiviteter där de visar tjejer vad olika yrken inom STEM kan innebära, men framförallt genom att själva vara förebilder.

    - Att ha förebilder är jätteviktigt. En förebild behöver inte vara en kändis utan det kan var vem som helst du eller jag, säger Sara med stolthet i rösten.

    Vi lämnar Västerås idag med en varm känsla i bröstet och stora förhoppningar för framtiden. Och, redan med en längtan till nästa Girls’ in Tech.